Djupt inbäddad bland smaragdgröna skogar och rullande kullar, strax utanför Jajce, vilar en liten vit moské som bär på ett hjärta av både smärta och styrka – Okićka džamija. Här, i en by där varje stig har ett namn och varje träd en historia, sägs bönerna fortfarande färdas med vinden genom dalen, som om platsen själv håller dem vid liv.
Det är inte en moské som skriker efter uppmärksamhet – den viskar. Och för den som lyssnar, öppnar den dörren till en värld av tro, förlust, gemenskap och mirakel.
🌙 Ett kall från ovan
Det berättas att när adhan, det muslimska böneutropet, ljöd från Okićs lilla minaret, kunde man höra det ända ner till floden Vrbas, flera kilometer bort – trots att det aldrig funnits någon högtalare eller mikrofon. Vinden bar rösten. Som om naturens element – luft, skog och berg – själv deltog i kallet till bön.
Vissa äldre bybor minns hur fåglar tystnade när bönen började, och hur träden verkade stå stilla. För dem var det inget konstigt. “Allt levande lyssnar,” sa de.
Här kan du:
• Stå i tystnaden och känna vinden bära något mer än bara luft
• Se ut över dalen där ljudet en gång dansade mellan trädtopparna
• Lägga handen mot moskéns vägg och känna värmen från en bys orubbliga hjärta
🕋 Ett hem byggt av tro
Under kriget på 1990-talet jämnades Okićka džamija med marken – en symbol för tro slogs i spillror. Men det var också en väckarklocka. Redan samma vecka samlades byns invånare – unga, gamla, återvändare och flyktingar – för att påbörja återuppbyggnaden.
Det sägs att arbetet började exakt samma dag som ett nyfött barn hördes gråta i byn för första gången på flera månader. De äldre tolkade det som ett tecken: livet hade återvänt.
Stenarna som användes bars för hand uppför sluttningarna, och varje spik, varje bräda, varje detalj – donerades av dem som en gång bett där, eller vars föräldrar gjort det. Idag står moskén där igen – stilla, enkel, vacker – men bär på styrkan från en hel bys kärlek.
📚 Visste du att…
• Okićka džamija är en av få i regionen byggd helt av lokal kalksten, vilket ger den en särskilt ljus och varm ton i solljuset
• Under Ramadan samlas hela byn här – även de som flyttat utomlands – för att be, dela mat, minnas och återknyta banden till sitt ursprung
• En lokal kvinna sägs ha blivit helad från svår huvudvärk efter att ha vilat i moskéns skugga – sedan dess besöker hon platsen varje fredag
• Vissa menar att man kan höra ett svagt böneutrop i vinden om man står där i gryningens första ljus – trots att ingen ropar
• Det finns en liten handgjord stentavla gömd i väggen bakom mihraben (böneriktningen), där namnen på de första återuppbyggarna är ristade för evigt
